Det är i den djupaste krisen, när laget går som sämst, som supporterskap väger tyngst. Hela grejen med supporterskap handlar om att vara en tolfte spelare i laget, att kunna segla i medvind och lyfta ett sjunkande skepp. I detta nu står Mjällby på svaga ben, efter sjunde raka förlusten i Superettan för säsongen så ser det mesta mörkt ut. Det är då vi ställs på prov, vi där på läktaren, det är då vi ska kliva fram och bidra med 100 % stöd.

 

För många är situationen svår att ta in. Det är svårt att tro att vi för mindre än ett år sedan spelade ut Göteborg totalt och vann med 3-0, spöade både Elfsborg och AIK på mindre än en vecka samt tog emot hemvändaren Chippen inför ett näst intill fullsatt Strandvallen. Senast mot Utsiktens BK gapade Strandvallen tomt, endast dryga 1000 personer hade tagit sig till platsen där vi förut samlades tusentals personer och trängdes som fasen på läktaren. Vem minns inte hemmamatchen mot Malmö 2013, där vi stod näst intill på varandras fötter på ståplats, till exempel. Det är sorgligt att se utvecklingen, men man måste på samma gång acceptera att det är en del av sporten.

 

Hur som helst har vi som supporterförening till Mjällby AIF en uppgift att sköta, att stötta laget vi håller kärt, oavsett resultat. Det spelar ingen roll om vi åker på pisk med 4-0 mot Syrianska eller krigar oss till en seger borta mot Varberg. Vi kommer alltid stå där och sjunga ut den odödliga kärleken till vårt fotbollslag. Vi brinner för Mjällby, och det är en låga som aldrig kommer att släckas.

 

Så låt oss nu samlas tillsammans igen, som så många gånger förr. Låt oss bevara det fina vi byggt upp. Låt oss tillsammans lyfta detta sjunkande skepp. Det kommer ta tid, det är vi alla medvetna om. Men när vi väl står där igen, i fotbollssveriges finrum, då kan ni alla som varit med på resan tillbaka klappa er själva stolt på bröstet. Det är vi tillsammans som är Mjällby AIF.

 

Mjällby – vi ger ALDRIG upp!